När man delar och lever sitt liv ihop med en jägare så får man göra vissa "uppoffringar" som att låta två rådjurshuvuden pryda väggen i vardagsrummet.....I början kändes det som att dem stirrade på mig när jag satt i soffan och såg på TV men nu har jag vant mig och tänker inte på att dem hänger där och glor:) Visst är dem fina men jag tycker nog ändå att dem hellre ska springa ute i skogen än att hänga på min vägg....
Som ni säkert förstår är det inte möjligt att vara vegeterian i vårat hus, det skulle inte fungera och framförallt så skulle Herrn ha svårt att acceptera det. Ska bli interessant att se vilken inställning våra tjejer kommer att ha till jakt och kött. Kommer dem att jaga med pappa eller kommer dem ta avstånd? För visst kan även tjejer bli jägare eller?! Enligt vissa nej. När Lill-M var nyfödd träffade vi på en jägarkompis (eller va dem nu kallar sig?? Låter kanske lite mesigt men iallafall) som helt ärligt säger ungefär så här: "En tös till, då fick du ingen jägare den här gången heller". Va F-N säger han tänkte jag och ångrade snabbt att jag inte sa nått men jag blev alldeles stum av kommentaren....
Jag tackar iallafall inte nej till köttet som Herrn kommer hem med, kan inte bli mer närodlat, ekologiskt och gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar