Har aldrig uppskattat tysnaden tidigare, har aldrig tyckt om att vara ensam. Har alltid velat ha det livat omkring mig....Men nu när barnen sover middag och tysnaden tar över så njuuuter jag. Jag tycker fortfarande att det är härligt när det är lite livat och att ha folk omkring mig ( speciellt när det gäller barnens tjo och tjim) men som alla andra så har även jag en gräns. När skratten övergår till skrik och leken blir till bråk då tappar jag tyvärr tålamodet ganska fort.
Den kända tre-års-trotsen är här och har varit det ett bra tag och den verkar vilja stanna kvar (för alltid känns det som). Lika snabbt som en "Trots- attack" kommer lika fort går den över ( tyvärr så kommer attackerna väldigt ofta). Det värsta är nog det dåliga samvetet jag upplever efter en attack....Jag har bland annat prövat med att ignorera, skälla, gråta, kramas inget fungerar. Antar att det bara är att gilla läget!
Det man absolut inte får glömma och som gör att man orkar är att hon är en underbar, härlig, kärleksfull, rolig, fin, ordentlig liten tjej som vi älskar av hela våra hjärtan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar